Hur kommer det sig...
... att det dåliga alltid fastnar? Att ett "ditt hår är så himla fint" gör en glad i ungefär fem minuter, men en negativ kommentar kan få en att gräma sig i flera år? Som en bekant till mig. Hon lade upp bilder på Facebook från något hon varit på, och bilderna på andra stod det ungefär "här är superfina x & y" medan bilden på henne var kantad med "ser ut som en man som vanligt". Jag slår vad om att hon någon endaste liten gång har fått höra det, och sen har hon fått för sig det och så har det fastnat. Varför är det så?
Får pippi på Pippi
När jag var liten var Pippi Långstrump min stora förebild. Inte för att jag såg det på det sättet direkt, men Pippi bara var... underbar. Jag vet inte hur länge jag kunde gå runt med min herr Nilsson-apa och sjunga "Här kommer Pippi Långstrump", men länge måste det ha varit för alla som någonsin känt mig när jag var liten kommer ihåg den Pippi-galna ungen.
Jag träffade en gammal dagisfröken för kanske ett år sen som sa: "Men Hannah, jag kommer ihåg dig!" (Notis: Jag kände inte alls igen henne och hade inget minne av henne, och då kommer jag ändå ihåg flera av mina gamla dagisfröknar) "Du var så härlig när du var liten, alltid så framåt. Värsta jaget liksom." Det var skönt men ändå sorgligt att höra när jag var i min lilla bubbla. Jag tror att jag börjar återgå lite till det där "värsta jaget". Vet dock inte om det är bra eller dåligt, på ett sätt kan jag känna mig lite för enerverande och knasig och påträngande ibland. Men å andra sidan är det rätt skönt.
Depp-pepp
Nu är jag deppig. Jag vill inte börja skolan imorgon. Vill inte vill inte vill inte. Men jag ska tänka positivt:
- A ska börja i min klass!
- Det kommer bli skönt med... eh... rutiner (?) igen.
- Jag & Freyda ska bjuda Louise på födelsedagsfika efter skolan! (Då kan jag i alla fall se fram emot morgondagen lite!)
I'm like a bird
Om jag kunde sjunga skulle jag göra det nu. Sjunga om hur bra det går. Det flyter! Sjunga om hur glad jag är. Sjunga som en fågel, och sedan flyga iväg som en precis som jag gjorde i min dröm inatt.
Ljuset i tunneln
Är det okej om jag är lycklig nu?
Är det okej om jag är tacksam nu?
Är det okej om jag är förväntansfull nu?
Man brukar prata om tunnlar utan ljus,
men min tunnel har ett ljus
Jag ser mitt ljus
Jag solar mig i mitt ljus
För jag är där nu.
I HAVE A DREAM
Drömmar ska man ha, men jag tror inte att just den här någonsin kommer att bli sann...
ANNORLUNDA
Allting är annorlunda nu. Ibland gör det mig sorgsen. Men vad vore jag, utan det? Vad vore jag utan ett mål, utan något att kämpa för? Jag är lockad att säga ingenting, men om allt går snett skulle jag vara förlorad då. Ingenting.
TRAPPED
Allt känns bara så hopplöst. Även om jag har gått framåt så har inget annat gjort det. Det är som om jag hela tiden varit instängd i en liten, liten bur och förut gick det ändå rätt bra för jag orkade inte bry mig... men nu så orkar jag bry mig men det har gått så lång tid och buren är helt överväxt med skit och det går inte att ta sig ut. Även om jag försöker sträcka på mig så går det inte, för buren är så himla liten och det gör ont. Så ont.
Jag tror inte att ni förstår.
DET ÄR SÅ KONSTIGT
Igår, men det var en dålig dag
JAG ORKAR INTE
Jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer. Det är väl dagens genomgående sinnesstämning. Just nu hatar jag all skit i stil med "du bestämmer själv hur du ska må" - varför ska jag tvinga mig själv att må bra när det inte finns något att må bra för? Ge mig en anledning utöver barnen i Afrika svälter och det gör inte du buhu så lovar jag att vara på det bästa humöret ni kan tänka er resten av veckan.
HAPPINESS
JAG
Jag kände mig inte smal då heller. Jag får påminna mig själv om det - det är skönt, för även om det känns som om min mage har blivit mycket bulligare nu så vet jag att även om jag gick ner x antal kilo så skulle jag inte känna mig smalare ändå, och det är ju känslan man är ute efter. Dessutom skulle jag inte kunna skratta, jag skulle inte kunna vara trevlig, jag skulle inte vara intresserad av någonting, jag skulle inte kunna skämta och jag skulle må skit ännu oftare än vad jag gör nu. Och det skulle inte vara kul. Jag heter Hannah, jag driver den här bloggen och ibland mår jag skit och ibland flyger jag på moln. I framtiden hoppas jag på mer molnflygning.
IBLAND
... känns det nästan som om jag har ett liv. Det är en väldigt trevlig känsla. Jag tror jag ska hålla fast i den och göra den till min hela-tiden-känsla. För allt vore mycket bättre då.
ECHO
Jag är som Echo. Drömmer bara om ytan, bildar en band av ett ord. Jag funderar på att skapa en användare på Facebook som heter "Hemlig Beundrare", där jag lägger till alla människor jag i hemlighet spanar in. Så om ni ser någon sån, då vet ni vem det är.
AWAY FROM HERE
Oftare och oftare kommer tanken upp: Jag borde flytta hemifrån. Flytta härifrån och sluta förstöra för alla, inklusive mig själv. Jag hatar det här. Jag gör verkligen det. Jag vill bara ge upp.
STÖRANDE
Folk som skriver idiotiska saker på icke-anonyma bloggar som dom lagt ut på Facebook. Okej, du blev sur. Men om man det skriver det på din blogg, a.k.a. hela världen, då kan man lika gärna säga det face to face. Och kanske till och med få en förklaring.
SÅ DET KÄNNS
Allting suger när inget duger.
Och det var typ vad jag ville säga idag.
WISH
I år vill jag vara lycklig. Jag vet inte om det kommer att funka så bra. Men man kan ju alltid önska.
NEW YEAR
Jag gillar inte nyår. Kanske är det känslan av att nu var det ännu ett år wasted, jag har fortfarande inte uträttat något i mitt liv? Det är deprimerande.
WILD
Jag vill fly. Bara släppa allt. Inte bry mig ett dugg om någonting. Go wild and crazy. Men det kommer aldrig att hända.
