BLACK GREY WHITE

Idag tog det två timmar för mig att komma hem, på grund av en trafikolycka. Det var inte kul. Något som var kul var dock att jag innan denna misär (höhö) fikade med min bestaste F. Det var ytterst trefvligt, som alltid med henne alltså.

Förutsägbar? Check. Rätt lik många andra chicklitt-böcker? Check. Men nu ska jag inte bara risa, för jag läste 33 kapitel bara igårkväll (men så kan ju sömnbrist ha spelat lite roll där förstås...) och nu är jag klar med boken.

Jag rekommenderar den faktiskt! Nej, den är väl inget nytt på bokhimlen direkt... men spännande, medryckande och lättläst. Jag skulle ha sagt att den är perfekt strandläsning, men hey - det är vinter nu, och den är lika bra för det.

Min mamma hatar Ashton Kutcher. Don't ask me why, för jag tycker att han är rätt grym. The Butterfly Effect är nog en av mina favoritfilmer (note to self: se den igen!) och L.A. Gigolo är också sevärd. Främst av två anledningar:

1. Det oväntade slutet.
2. Hans fantastiskt heta motspelerska, Margarita Levieva.

Om jag vill läsa om relationer väljer jag Marian Keyes. Egentligen kanske jag inte är målgruppen för hennes typ av böcker, men hey - does it matter? Hon har något speciellt. En förmåga att skriva på ett underhållande sätt om kärlek utan att det blir tramsigt. Hon spinner in stora problem i sina böcker utan att man blir helt sänkt och deprimerad av att läsa dem.

Senast: The Brightest Star in the Sky. Läs den, och allt annat av Marian, om du inte gjort det.

Var på bio och såg New Moon idag. Måste säga att jag skulle kunnat se några fördelar med den där 15-årsgränsen - som att slippa alla fnissiga 13-åringar till exempel. Och filmen då? Den var väl bra. Grymt snyggt filmat, men knappast det bästa jag sett på länge.

(Och sen så stör jag mig lite på Edward a.k.a. Rob P. Visst, han ser väl helt okej ut - men långt ifrån så snygg som jag trodde att han skulle vara - men varför se så jäkla plågad ut hela tiden?)

Jag läste Twilight-serien i vintras, och blev (precis som x antal andra tonårstjejer) rätt fast. Det var rätt självklart att se filmen, och efter det så höll jag lite utkik efter annat vampyr-relaterat. Hittade serien "House of Night", men det föll mig inte riktigt i smaken - Harry Potter och Twilight blandat i en enda smet, men mycket sämre skrivet.

Men nu har ju True Blood börjat sändas på SVT, och när en kompis tipsade mig så var jag ju nästan tvungen att kolla (speciellt eftersom att det faktiskt var hon som tipsade mig om Twilight). Trots att de inte är så väldigt lika egentligen, så började jag rätt snart lägga märke till att det fanns ett antal likheter i alla fall ifråga om detaljer...

Tankeläsningen: I Twilight är det Edward som "läser" tankar (men Bellas kan han inte höra), men i True Blood är det Sookie (som inte kan höra Bills...).
De manliga bästa vännerna: I Twilight är det Jacob, och i True Blood är det Sam. De vill beskydda sina (i smyg älskade) tjejkompisar mot vampyrmannen, och dessutom är de...
Shape-shifters: Sam i True Blood kan bli nästan vad som helst (men väljer ofta skepnaden av en hund) och Jacob blir en varg.
Vampyrerna har lagar: Både i Twilight och True Blood finns det andra vampyrer som "håller koll" och ser till att alla sköter sig. I Twilight är det The Volturi, och i True Blood finns det en slags domstol.

Men vilken kom då först? Det vad var jag undrade, och efter en snabbkoll på Wikipedia så vet jag att det faktiskt var True Blood (eller Southern Vampire Mysteries, som bokserien heter). Stephenie Meyer har ju sagt att Twilight kom till henne i en dröm - är det verkligen sant? Man kan ju undra om hon inte blivit i alla fall lite inspirerad av Charlaine Harries serie...

(PS. Jag har inte läst böckerna Southern Vampire Mysteries, så det här är inte på något sätt en fullvärdig jämförelse. Jag vet att många säger att böckerna skiljer sig åt mycket mer. DS.)