TRAPPED

Allt känns bara så hopplöst. Även om jag har gått framåt så har inget annat gjort det. Det är som om jag hela tiden varit instängd i en liten, liten bur och förut gick det ändå rätt bra för jag orkade inte bry mig... men nu så orkar jag bry mig men det har gått så lång tid och buren är helt överväxt med skit och det går inte att ta sig ut. Även om jag försöker sträcka på mig så går det inte, för buren är så himla liten och det gör ont. Så ont.
Jag tror inte att ni förstår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0