Tja tja bloggen!
EgofotarN
Här kommer egofotarN numero uno. 1. Hannah försöker sig på någon slags rolig pose. 2. Hannah skrattar åt sig själv och sin misslyckade frisyr.
Herregud, nu har jag börjat skriva om mig själv i tredje person också... det går bara utför.
Inget ont som inte för något gott med sig
En minister hit och dit
Nej!, säger jag. Moderaterna behöver inte fler ministrar. Att ta bort en minister för t.ex. Centerpartiet eller Folkpartiet skulle bara göra att de blir ännu mindre synliga i Alliansen - vilket i sin tur troligtvis skulle leda till ett väljartapp. Och för att det ska bra för Moderaterna och Alliansen, måste det även gå bra för de mindre partierna. Det är motsatsen till en win-win situation, alltså.
Surprise!
Idag var livet bara så himla trevligt. Igår kväll var jag på överaskningsfest/avskedsfest för en kille jag känner som ska flytta till London. Om jag inte hade varit strikt emot smileys i löpande text hade jag gjort en stor fet ledsen gubbe nu. Men festen var i alla fall himla trevlig, speciellt som han hade blivit lurad att han skulle gå på bio och alla var galet uppklädda. TIHI!
Mjau
Fin dag idag! Börjar härligt sent, har två lektioner och sen ska jag åka och träffa fina Moa på hennes skola. Och på kvällen ska jag baka med Louise till franskan på tisdag (vi har en baklista så att vi alltid har fika på franskan på tisdagar, väldigt trevlig idé). Mjauig dag helt enkelt.
Hur kommer det sig...
... att det dåliga alltid fastnar? Att ett "ditt hår är så himla fint" gör en glad i ungefär fem minuter, men en negativ kommentar kan få en att gräma sig i flera år? Som en bekant till mig. Hon lade upp bilder på Facebook från något hon varit på, och bilderna på andra stod det ungefär "här är superfina x & y" medan bilden på henne var kantad med "ser ut som en man som vanligt". Jag slår vad om att hon någon endaste liten gång har fått höra det, och sen har hon fått för sig det och så har det fastnat. Varför är det så?
Money never sleeps
I fredags såg jag denna mans återkomst på bioduken. Mannen, myten, legenden Gordon Gekko. Grym film såklart! Och det gjorde ju det inte sämre att Shia LaBeouf är så. Jäkla. Snygg. Gah! Alltså verkligen. Jag har inga ord för hur snygg han är.
Bakar en kaka förresten. Choklaaaaad, så nu kan jag tröstäta lite för att jag aldrig kommer att få honom. Haha.
Får pippi på Pippi
När jag var liten var Pippi Långstrump min stora förebild. Inte för att jag såg det på det sättet direkt, men Pippi bara var... underbar. Jag vet inte hur länge jag kunde gå runt med min herr Nilsson-apa och sjunga "Här kommer Pippi Långstrump", men länge måste det ha varit för alla som någonsin känt mig när jag var liten kommer ihåg den Pippi-galna ungen.
Jag träffade en gammal dagisfröken för kanske ett år sen som sa: "Men Hannah, jag kommer ihåg dig!" (Notis: Jag kände inte alls igen henne och hade inget minne av henne, och då kommer jag ändå ihåg flera av mina gamla dagisfröknar) "Du var så härlig när du var liten, alltid så framåt. Värsta jaget liksom." Det var skönt men ändå sorgligt att höra när jag var i min lilla bubbla. Jag tror att jag börjar återgå lite till det där "värsta jaget". Vet dock inte om det är bra eller dåligt, på ett sätt kan jag känna mig lite för enerverande och knasig och påträngande ibland. Men å andra sidan är det rätt skönt.
Idag...
Gah!
GAH! Har jag visat dessa bilder? Om inte - fy på mig. Om jag har det får ni njuta av dom igen.
Såher...
... ser jag ut idag. Jag visar er bara den här bilden för att jag blev nöjd med hur jag knöt halsduken. Det är jobbigt det där med att sätta på sig halsduk tycker jag, för man måste knyta den snyggt (vilket för mig brukar ta extremt lång tid) men ändå få det att se sådär: "Nämen den här slängde jag bara på mig"-nonchalant-snyggt ut.
(Att jag annars ser ut som en femåring som leker med storasysters webcam kan vi ignorera. Jag ser tyvärr alltför ofta ut som en femåring.)
Hang with me
Vitt
Saker jag blir inspirerad av. När det kommer till kläder är jag rätt svart, men när det kommer till inredning funkar det ju inte riktigt lika bra. Då vill jag ha vitt vitt vitt som snö.
En vecka kvar
Nu är det en vecka kvar. Till vad? Valet såklart. Det känns som att alla pratar om det - när man går på stan, när man fikar, när man shoppar. Val val val. Jag tycker att det är kul. Men läskigt.
Folk säger att skillnaderna mellan blocken inte är så stora, och nej - det är dom inte. De rödgröna vågar knappt, trots massiv kritik, höja några av de skatter som alliansen sänkt den senaste mandatperioden. Varför inte? Kanske är dom rädda för hur reaktionen skulle bli bland väljarna. Who knows.
Det enda jag vet är att valet kanske inte innebär otroliga skillnader de närmsta fyra åren beroende på vilket block man väljer. Men det här valet är ett vägval. Det är nu vi väljer hur Sveriges fortsätta utveckling kommer bli.
